Fästningstad Krakow

Polens delningar kallas de tre händelser på 1700-talet när de omgivande stormakterna Ryssland, Preussen och Österrike-Ungern i samförstånd delat Polen mellan sig.

Österrike tillmäktade sig den södra delen av dåtidens Polen och bildade distriktet Galizien och Lodomerien med huvudstaden Lviv.

På den tiden blev Krakow en gränsstad som låg knapt 1 mil från ryska gränsen. Staden fick så småningom ett storartat gränsfästningssystem med en tvådubbel gördel av fästningar, det bestod av en citedell i mitten och en inre och en ytre gördel.

Första fort byggdes redan i mitten av 1800-talet, men vapens utveckling, främst inom artillerie och flyg, ledde till att fästningar i mer traditionell mening förlorat sin betydelse. De sista byggdes före första världskriget, de bildade en lång försvarslinje som bestod av 32 fort, det var bl.a. bergfort, betongbefästningar, stridsvagnshinder, kulsprutenästen och andra försvarskonstruktioner.