Getto och Schindlers fabrik

Ordet Ghetto som benämning på en stadsdel där judar hänvisades att bo, kommer från Venedig. På 1500-talet tvångflyttades alla judar till en liten ö där ett gjuteri fanns tidigare. På venetiska hette platsen Gheto.

Under andra världskriget grundade tyskarna många getto i hela ockuperade Europa, för att isolera judar från den ariska rasen fram till den slutgiltiga lösningen av judefrågan.

I Krakow som var huvudstaden i Generalguvermentet, en administrativ region i Polen under tysk ockupation 1939-45, det huvudmål som nazisterna deklarerade från början, var att göra det här området „judefritt”.

Krakows getto skapades av nazisterna i mars 1941 och stängdes tre år senare — i mars 1943.

Under de två år var getto ständigt överbefolkat och varje dag avled judarna av infektionssjukdomar, undernäring, fysiskt våld.

I maj 1942 deporterades några tusen judar till förintelselägret Bełżec där de avrättades i gaskammare. Nästa stora transport gick i samma riktning i november, därefter delades getto upp i två zoner: A för dem som var anställda på olika fabriker, t.ex. Schindlers fabrik samt B för dem som inte jobbade.

I mars 1943 genomfördes likvideringen av getto &mdas; alla människor från delen A deporterades till arbetslägret Plaszow, däremot judar från delen B skickades med tåg till gaskammarna i Bełżec och Auschwitz-Birkenau.

Under vår pramenad ska vi titta på Gettots hjältars torg — plasten där judar fick samlas innan de deporterades till förintelseläger, apoteket Örnen som drevs av polacken Tadeusz Pankiewicz, en av många polacker som blev erkänd som Rättfärdig bland folken. Det är en hederstitel som tilldelas av Yad Vashem för icke-judar som med risk för eget liv räddade judar under det andra världskriget. Vi kan titta på sista spåren efter gettots mur samt besöka Schindlers Fabrik. I det gamla fabrikområdet finns nu ett museum med utställningen Krakow under nazitysk ockupation 1939-1945.